”det är bättre att dö för sitt land än på gatan”
På vägen hem från Johannesburg umgicks jag nån timme med två amerikanska soldater på väg hem från Irak. Den enes syster och den andres pappa hade dött och de satt i en sushibar och drack sig dyngraka på öl och sake. De hade träffats på flyget och inkluderade nu mig och en affärsman från Warszawa i sitt sällskap. Den ene soldaten är buddhist och plockade fram en liten tygpåse med en Buddha i miniformat som han alltid bar med sig. Jag frågade för att verkligen försöka förstå hur det går ihop med dödandet ute i fält. Lösningen är att tro på ödet. Om den andres tid är kommen är det också hans roll att göra att det blir så, även om han inför varje sammandrabbning försökte tänka bort folk, ”kom inte i min väg”, och såg situationen som komplicerad, ”de tänker ju likadant” och har den djupaste respekt för islam. Hans livsdröm har alltid varit att gå med i armén, men eftersom han är av asiatiskt ursprung klarade han inte engelsktesten innan 11/9. Han var värsting innan & är lycklig nu: ”det är bättre att dö för sitt land än på gatan” och hans föräldrar håller med. Just innan vi möttes hade han varit och köpt sig en tändare på grund av texten på den. Livin’ On the Edge.
Bild: Stina Wirsén