Sluttampen av 2006
Torsdag
Skönt vakna av sig själv lite för sent med Erik kvar i sängen. (”Solen har gått upp, det bara syns inte för det är så mörkt.”) Vi hade full fest här igår bara vi två. Delade en flaska vin och drack Drambuie och blev onyktra och dansade i flera timmar. På morgonen sätter han på musik från Kap Verde, nya bästa, och jag vill inte vara någon annanstans på jorden. Julia här i flera timmar och snygg i väldigt rött hår och gult linne mot vår turkosa vägg. Per tittade förbi ett tag efter jobb. Anna i Moçambique och svarar inte när man ringer, och mest är det overkligt att hon är kvar i lagunlivet som för mig nu känns som en avklippt del av verkligheten.
Fredag
Jag har dippat. Det är ofrånkomligt att dippa när man legat på max ett tag men ändå känns det alltid lite tomt när den där känslan av alltings fullkomlighet försvinner. Det blir lite tristare, lite gråare. Tittade ut över älven när spårvagnen körde över bron och försökte känna något och blev så förbannad på att det inte kändes något alls, inte ens dåligt.
Fika på Wanselius med Jonas & getost & avocadomousse. Sen var vi ute och kollade på skrivare och fixade med min julklapp, trådlöst Internet. Fick bara bra klappar i år, nya biografin om Cornelis, mandelkräm till nagelbanden och hasselnötsbodybutter, vantar, tjockstrumpor, reportagebok från Malawi, ett par andra böcker, dvd-spelare från våra syskon. Det känns faktiskt redan bättre. Vi lyssnar på jazz och ska äta pressad potatis och piri-piri-kyckling och jag hittade rambutan i grönsaksaffären. Karin åkte till Vietnam igår och det känns redan tomt.
Blir lite irriterad på mig själv att jag har såna krav på intensitet i mitt liv, jag måste ha liv och fart eller skön eftertänksamhet och insikter eller pockande vemod eller livskriser och nya perspektiv och allt-går-ihop-stress. Jag är så kass på att leva lagom, driver mig själv åt olika håll och måste gå upp i saker oavsett om de är positiva eller negativa. Tur man hittat andra saker än vanligt knark att droga på, annars hade det kunnat gå ordentligt illa. Pratade om min självbild med Julia igår, den är att jag är lugn, ordentlig & duktig, och hon frustade till och Erik himlade med ögonen. Kanske är det därför jag clashar hela tiden med mig själv, för att jag kör två olika spår av sätt att vara.
Lördag
Christoffer har kommit upp från Malmö med ett vin som ”gör en alldeles pirrig i kroppen”. Han har just varit på Island och hamnat i slagsmål efter att ha tagit piller man inte ska kombinera med alkohol, ramlat ut på trottoaren och blivit påkörd av en limosin. Åtta stygn och långt rakt hack i pannan. Det är i alla fall en bra historia.
Vi letar upp de svulstiga låtarna ur vispopböckerna & turas om med pianot, sjunger och det är bra, fint och enkelt att vara. Mina reportage går väldigt långsamt framåt, det är som hela jag hamnat på pausläge.
Skönt vakna av sig själv lite för sent med Erik kvar i sängen. (”Solen har gått upp, det bara syns inte för det är så mörkt.”) Vi hade full fest här igår bara vi två. Delade en flaska vin och drack Drambuie och blev onyktra och dansade i flera timmar. På morgonen sätter han på musik från Kap Verde, nya bästa, och jag vill inte vara någon annanstans på jorden. Julia här i flera timmar och snygg i väldigt rött hår och gult linne mot vår turkosa vägg. Per tittade förbi ett tag efter jobb. Anna i Moçambique och svarar inte när man ringer, och mest är det overkligt att hon är kvar i lagunlivet som för mig nu känns som en avklippt del av verkligheten.
Fredag
Jag har dippat. Det är ofrånkomligt att dippa när man legat på max ett tag men ändå känns det alltid lite tomt när den där känslan av alltings fullkomlighet försvinner. Det blir lite tristare, lite gråare. Tittade ut över älven när spårvagnen körde över bron och försökte känna något och blev så förbannad på att det inte kändes något alls, inte ens dåligt.
Fika på Wanselius med Jonas & getost & avocadomousse. Sen var vi ute och kollade på skrivare och fixade med min julklapp, trådlöst Internet. Fick bara bra klappar i år, nya biografin om Cornelis, mandelkräm till nagelbanden och hasselnötsbodybutter, vantar, tjockstrumpor, reportagebok från Malawi, ett par andra böcker, dvd-spelare från våra syskon. Det känns faktiskt redan bättre. Vi lyssnar på jazz och ska äta pressad potatis och piri-piri-kyckling och jag hittade rambutan i grönsaksaffären. Karin åkte till Vietnam igår och det känns redan tomt.
Blir lite irriterad på mig själv att jag har såna krav på intensitet i mitt liv, jag måste ha liv och fart eller skön eftertänksamhet och insikter eller pockande vemod eller livskriser och nya perspektiv och allt-går-ihop-stress. Jag är så kass på att leva lagom, driver mig själv åt olika håll och måste gå upp i saker oavsett om de är positiva eller negativa. Tur man hittat andra saker än vanligt knark att droga på, annars hade det kunnat gå ordentligt illa. Pratade om min självbild med Julia igår, den är att jag är lugn, ordentlig & duktig, och hon frustade till och Erik himlade med ögonen. Kanske är det därför jag clashar hela tiden med mig själv, för att jag kör två olika spår av sätt att vara.
Lördag
Christoffer har kommit upp från Malmö med ett vin som ”gör en alldeles pirrig i kroppen”. Han har just varit på Island och hamnat i slagsmål efter att ha tagit piller man inte ska kombinera med alkohol, ramlat ut på trottoaren och blivit påkörd av en limosin. Åtta stygn och långt rakt hack i pannan. Det är i alla fall en bra historia.
Vi letar upp de svulstiga låtarna ur vispopböckerna & turas om med pianot, sjunger och det är bra, fint och enkelt att vara. Mina reportage går väldigt långsamt framåt, det är som hela jag hamnat på pausläge.
Kommentarer
Trackback