den nya röran

Det ar valdigt mycket liv&rorelse inne i Kampala, manniskor overallt. Gillar den typen av oreda och livlighet; en harifran jag traffade igar kallar det footjam. Pa gatorna saljer de mango, bananer, notter, mobiltelefonskal och bocker. Bebyggelsen ar valdigt blandad, mycket ar slitet och det ar stora hal i vagarna, vilket fungerar battre nar man aker med de sma motorcyklarna an minibussarna. Har ar mycket damm fran jorden och valdigt valdigt trevligt. Var pa ett stalle med jam session igar. En enkel lokal pa National Theatre som tydligen ar lite av ett mandagshang har, avslappnad stamning, mycket traditionell musik och reagge. Latt att fa kontakt med folk overallt och sa dundrans positiv kansla av att folk ar intresserade  

Trodde det skulle vara lattare att ga upp med solen har, men det funkar inte alls har heller. Mitt huvud ar geggamoja om morgnarna, drommer mycket och intensivt och sedan vill liksom inte huvudet med ur sangen. Sedan ar jag extremt effektiv&social hela dagarna. Bor kvar pa samma stalle, for har finns nagot som liknar det jag saknar allra mest dar hemma: arbetskamrater. Flera av oss sitter vid vara laptops och haller pa med olika projekt. El och uppkopplingsmojligheter kommer och gar, men jag har ett lass med bocker om internationella organisationer, varldspolitik, flyktingar och implementering jag kan sitta uppe pa terrassen och lasa och flera anteckningsblock med tankar, idéer och fardigformulerad text.