den nya röran

Jag är fasansfullt sjöbadsugen. jag bor i Malmö, när jag inte bor i Göteborg, och är uppvuxen vid havet men ändå är jag sjöbadsugen. Hund- eller kattmänniska, stad eller landsbygd, sjö eller hav. Det är inte så enkelt. Både 'att välja' och 'definitioner' tillhör sådant som jag valt bort. Allt är paradoxer. Varje stund nu när jag är ledig vill jag till stugan, till lukten där och den inglasade altanen och sjön, enkelheten och lugnet som inte finns framför allt där men i mig när jag kommer dit. Och jag gillar sjöar och tanken på att jag bor nära Härlanda Tjärn och hur det känns när man kommer in i skogen när man cyklar dit. Havet har också en sugande dragningskraft och jag kan omöjligt tänka mig att bo i inlandet men det där väljandet finns inte (bara ständigt i formen välja till, aldrig välja bort) och jag är kolossalt sjöbadsugen.