den nya röran

Läser just nu tre böcker av Bodil Malmsten samtidigt för att jag råkat på dem och för att jag kan och dessutom för att jag kan haka i en massa tankar som stämmer med mina och formuleringar som gör att det sprätter i kroppen när jag läser. Den är den typen av inspirationsryck som dels är fruktansvärt distraherande och dels gör att man inte behöver göra någonting annat med sin dag. Genom böckerna halkade jag in på det som är hennes blogg och som hon precis som jag med min inte gärna vill kalla blogg. "Jag kan inte låta bli att tycka att ordet är fult." Och i mitt fall för att folk har åsikter om och analyser av bloggandet som inte överensstämmer med min anledning att skriva här. Tycker det är skönt att se att en annan människa gör som jag & skriver in sina anteckningsboksanteckningar rakt av och utan att säga att det här vill jag ska bli läst utan bara indirekt säga att det är ok att det blir läst om någon skulle vilja läsa.


Att denna sida heter den nya röran handlar om att den påbörjades en dag efter ett radioprogram om en spaning om den nya röran som jag valde att se som ett manifest och för att lösryckta tankar och vardagsanteckningar och bilder blir något slags röra utan anspråk på att teckna en sanningsenlig helhet eller fullständighet utan mer av en utlagd mosaik av bitar av det som är jag. Låter kanske pretantiöst men har just avsikten att inte vara det.  Om mosaik hittar jag på några urrivna sidor av en pocketbok mina anteckningar från Parc Guell: "Jag vet inte men jag tycker om när världen är vacker, när saker och ting känns mjuka, när man kan gå helt in i sig själv fast man är bland folk och människor går omkring och fånler och man kan tycka att det är fint. Jag tycker om mosaik och jag tycker om konst som man kan sitta på eller gå på eller ligga på, som Anchor Wat eller här. [...] Jag tycker om mönster och färg och form och oregelbundenhet och ojämnheter och medvetna komponeringar så egentligen är det inte konstigt alls att jag gillar mosaik." Och kanske att det är där bloggen hamnar, att det är en form för mina spretiga uttryck och ord nerskrivna på papperslappar, gamla kvitton och halvt utlästa böcker. Ihop med bilder från kameramobil och min 350D blir det det närmsta vardagstecknande jag kan komma. Jag tycker om när det är fint & bra, det där igen att bara genom att beskriva den göra världen lite vackrare, men framför allt gillar jag vad som kommer ur slump och oreda. Från att överst förklara den nya röran med Cibelles "THIS IS A STORY OF DREAMS MIXED WITH REALITY"  blir det nu ett något avkortat citat av Kapuscinski (se ovan) framför allt för att det är på svenska men även för vad det säger om collaget. Mest skriver jag för att det är ett så j-kla påträngande behov, det där att uttrycka mig så jag är glad för att ha något att göra av det.

"Det skapande jaget är inte sin skapelse; den skrivande inte sin skrift.
    Ur motsägelsen kommer verket.
    Verket är skillnaden mellan den skrivande och det skrivna.
    Stilen är det som blir över.
    Stil är friktionen mellan det som inte kan sägas och det som blir sagt. Det som blir över är skvaller och biografi."
    skriver Bodil Malmsten och apropå min fundering kring Jonathan Safran Foers (Extremt högt och otroligt nära) "Det kanske är det som är en människas personlighet: skillnaden mellan det inre och det yttre" skriver hon: "Inte nog med att olikheten är den enda likheten mellan människor, olikheten inom en människa är vad den människan är."

Och det är boken som heter "Det är fortfarande ingen ordning på mina papper".


(Bilden till vänster har Erik tagit. Den högra är tagen av mig som ett collage i en tagning.)