den nya röran

Det är så mycket jag vill berätta om vad jag gör om dagarna och vad mitt arbete handlar om. Vadå flyktingkonsulent och vadå jobba med enskilda ärenden. Egentligen skulle det vara fanatiskt enkelt att måla upp historierna. De har kraft, tyngd och detaljer, ibland en sjuk sörja av hopplöshet och ibland med lyckliga slut, alltid med människor, alltid med relationer, alltid med åtminstone ett ord som alla lärt sig på svenska. Uppehållstillstånd. Men det är en stor självklar tystnadsplikt som ligger och vadderar varje ärende. På kvällarna när vi går hem låser vi in alla papper i brandsäkra kassaskåp & håller tyst.

Mitt jobb, den begripliga delen av mitt jobb, går inte att prata om. Inte den biten som precis alla kan förstå. Den om att min femåriga dotter är kvar i flyktinglägret i Pakistan. Min fru är i Burundi. Min man sitter och gråter på kvällarna för att han är rädd för att åka tillbaka till Libanon. Som turkmen kan jag inte ens få ett pass. Nu hittar jag bara på. Men mitt jobb handlar om dem. Inte så att det jag eller Röda Korset gör förändrar världen, för det mesta skriver vi inlagor och överklagar utan att det förändrar det allra minsta, men ibland blir det lilla stort. Amir, 17 år, från Kurdistan har jag aldrig träffat men han får ändå illustrera vad det är mitt jobb handlar om, vart vi siktar, vad vi vill och varför vi finns. Han skrev en dikt som heter "En viktig händelse i mitt liv!" när han hade varit i Sverige i två år och sex månader. Den är publicerad i "Var ska jag bli imorgon?", dikter av asylsökande ungdomar 2006, utgiven av Swera, Svensk flyktinghjälp.