den nya röran

Mannen på enhjuling vi möter på hemväg genom gränderna i Grácia blir till en liten symbol av vad jag tycker det hela handlar om. En annan är den artonårige polske killen som ska arbeta här på halvårskontrakt för tusen kronor i månaden fast besluten om att åka till Argentina för att det är öppnare och mer exotiskt där. Barcelona är klurigt att fånga in & däri ligger väl också dess charm. Det är Spanien i korsbefruktning med europeisk subkultursstorstad. I våra kvarter håller det på att rustas upp; husen renoveras, fler semihippa ställen etableras längs satsningen La Rambla Del Raval, priserna ökar. Fortfarande luktar det mest kebab & rökelse. Jag får magknip av synliga sneda strukturer som att alla prostituerade är mörkhyade men tycker om resten.

Tänk om det är så enkelt att jag tycker om Bcn för att jag känner mig hemma här. Kan få för mig det. Att det är en stad där allt är normalt oavsett hur. Att fast jag inte kan koderna så passar jag in. Att jag kanske inte passar in men att det inte heller finns förväntningar på att jag ska göra det. 

Ibland kan jag få för mig att jag har uppfunnit Barcelona. Om jag skulle uppfinna en stad skulle jag uppfinna den här. Den skulle bestå av gator och gränder och torg som var omväxlande lugna och intensiva. Överallt skulle det finnas små kryp-in, barer, kaféer och restauranger med egen karaktär, småbutiker, vackra saker, kreativitet och kraftfulla uttryck. Staden skulle ligga vid havet men inte bara vara uppbyggd av det. Det skulle finnas betoning på spansk mat, billig öl och gott rödvin. Det skulle kunna gå att äta allt annat än spansk mat om man ville. Någonstans skulle jag lägga ett ställe som serverade romrullad mango&lax-maki. Jag skulle uppfinna en stad som var full av vackra människor, färg och form.