Vad människor rör sig egentligen,
fram och tillbaka och hela tiden. Alla dessa människor som ska ta sig någonstans just klockan sju på söndag kväll från Göteborg.
Ambrose har friat till Karin. De har aldrig pratat med varann förutom den gången jag presenterade dem för varann. Han har mailat mig också i ett försök att ge en dåligt samvete över att man aldrig hör av sig. Jag var ju en del av deras liv, skriver han & jag har svårt att förhålla mig till det där hur snabbt man blir en del av andra människors liv.
Största/starkaste känslan efter helgen är att jag vill ha barn. Det vill jag hela tiden nu. Träffade en liten Estrid, tre månader, med orange-&-vit-randiga byxor i miniformat och små fettveck på armarna och en Olle som lyste upp och log mot varenda människa han såg.
Jag åker ett X2000 baklänges och fast jag oftast blir illamående på de här tågen sitter jag och läser. Köpt på mig lite svenska författare igen, har kommit in i en bokplöjarperiod och för första gången på länge känt behov av att köpa mer än en pocket på en och samma gång.
Erik smskonverserade med Lena imorse. Hon skriver ganska kryptiska men söta meddelanden- hon är i Mongoliet med jobb & vill resa där med oss. Fått mail från henne också, om galen trafik och höga klackar i Ulan Bator.
Samma sak där igen--- Folk reser så mycket. Kimia har gjort projektarbete i Tanzania (kom hem igår) och berättade om abnorma vattenskallar. Anton har varit nere i två veckor och hälsat på och jag blev ruskigt avundsjuk på helgrillad tonfisk & snorkling, en leopard i ett träd och fiskmarknaden på Zanzibar.
Ännu mycket mer just nu - faktiskt och det är en ny känsla - är att jag vill vara hemma. Trivs med att jobba och till och med hela den fasta strukturen runt omkring. Gillar det här landet och ser fram emot en lite mindre flängig tillvaro.
Karin kommer med till Bälinge på midsommar. Tjo! Blir så bra så bra. Jag bara längtar dit hela tiden. Hela grejen med stuga och lugn och något som är ingenting särskilt fast det givetvis är det.