Höga maktpositionsmänniskor
är inte de jag tycker bäst om att träffa; jag vill inte behöva känna mig dum för att jag inte kan hela UNHCR:s Resettlement Handbook (700 sidor) utantill eller inte ska åka till Genève och göra kompletterande intervjuer (det är en tioveckorsuppsats!) eller höra deras överglidarkommentarer om att de "egentligen" inte pratar med små studenter som mig.
Prestationsångest är så onödigt; varför vilja göra revolutionerande forskning när det faktiskt handlar om att få till ett bra avslut på mina studier. Balans är toksvårt - jag tycker hela tiden att jag är alldeles för seriös & alldeles för lat, underliggande känslan är att man alltid borde göra mer samtidigt som avgränsning är det enda som kan få det här till en uppsats. Jag lär mig mer än vad jag trodde var möjligt på två och en halv månad men det är så jobbigt att trycka ner den informationen man får till behändigt format och i en form som passar just kraven på d-nivån på statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet. Arbetet här är hela tiden kombinationen av "jag vill inte" och "jag vill så väldigt mycket mer".
Hej Jenny! Har misslyckats med att sms:a dig (hörde av erik att telefonen gått förlorad) men maria tipsade mig om den här sidan. Stort tack för fantastisk läsning! Roligt att få vara med lite under tiden.
adrian, som sitter i natten på masthugget och bakar lime-kokos-bullar.