Internationella kvinnodagen
Jämställdhet och kvinnors rättigheter är sådant som trycker på hela tiden, eller det snarare pressar sig på så att det knycklar till sig i magen. Så ofattbart många flyktingkvinnor bär med sig erfarenheter av våldtäkt, och situationen i flyktingläger är långt ifrån trygg. De som kommer ensamma är väldigt utsatta. Det är så svårt att begripa sig på könsförtryck, och även om allt förtryck är jävligt onödigt så är mönstret av utsatta kvinnor så påtagligt inom alla områden och på alla nivåer här.
En kväll i Nakivale umgicks jag med en kvinna som pratade om ett särskilt ljud de gör i Kongo för att uttrycka glädje & hon var så stolt över att vara den i sin kyrka och hemmiljö som låter mest och högst. Sedan hon kom till flyktinglägret har hon inte haft tillfälle att göra detta ljud, är man inte glad på riktigt är det tydligen omöjligt. Dagen efter är det internationella kvinnodagen, det är en helgdag i Uganda och firas ordentligt i flyktinglägret. Under festligheterna kommer hon plötsligt fram med en mikrofon och leder en stor grupp av kongoleser. De sjunger, hon låter och ler med hela ansiktet. Sedan får kvinnornas byrepresentanter presenter i form av gula plastdunkar att hämta vatten i och män från ugandiska regeringens flyktingkontor är där och håller tal: "we're going to empower all you women!". Håhåjaja.