den nya röran

Vi skrattar ihop mest hela tiden; Mabel har en skön inställning till saker och ting. Hon är spattig och glad och har mycket skinn på näsan, rakare än någon annan som jag har träffat här & full med humoristiska och intressanta historier och vi förstår varandra på ett grundläggande plan som gör att det faktiskt precis hela tiden är roligt att umgås. Vi kommer varandra närmre och närmre och jag får en helt annan insikt i saker och ting genom henne. Mycket allvar och gapskratt, hon kallar sig själv "crazy Mabel" då och då och gillar mig för att jag är energisk och utåt. Det är jag ju bara för att jag är så introvert och tråkig när jag är själv. Har varit hemma hela dagen och skrivit, det är skönt att som omväxling inte vara omgiven av folk, och på kvällen märker jag att jag börjar längta efter att hon ska komma hem. Hon är full av bra attityder till livet, världen, pengar och säger saker som "Me, I don't see the problem" och "For us, we know the rythm" (och gör en fantastisk uppvisning av hur vissa britter vevar obegripligt med armarna på uteställen London samtidigt som poängterar att ugandier kan ha samma taskiga taktkänsla fast att hon sällan är på ställen där folk är så fulla här). Vi gör inte så mycket, pratar en massa, ser på lokala musikvideos och lagar mat. Numera kan hon inte heller klara sig utan banan med passionsfrukt och jag har blivit beroende av matoke.