"oj, den killen kan dansa"
Jag är kär. Uppifrån cementmuren dit jag, Karin och Mabel har klättrat upp för att se måndagens jam session ser vi en ugandisk kille med Downs syndrom som går runt och hälsar på sina kompisar, sedan sätter sig till rätta framför hörnan där "scenen" är med en cola i handen. När det kommer låtar han känner igen går han upp och ställer sig framför musikerna och dansar, och oj, den killen kan dansa. Han har rytm så man häpnar, gör småtrix med fötterna, inlevelsefulla kroppsgester & ansiktsuttryck medan han sjunger eller mimar med på Luganda. Jag är stormförtjust och måste dessutom erkänna att jag favoriserar och positivdiskriminerar downare framför andra funktionshinder. Han har tusen kompisar här och rör sig självsäkert på området. Tjejen med enormt hår i Afrigo band som spelar är den enda som dansar bättre.