Rachel har fyra veckor kvar på sin graviditet
och magen syns bara under hennes mönstrade klänningar när hon säckar ihop så den putar ut. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra när barnet kommer; mammaledighet är ju inte riktigt verklighet här och hennes 700-kronorslön är lite liten att kunna betala en barnflicka med. Henry, hennes pojkvän, ställer upp på sitt sätt. Han springer och hälsar på Rachel på sekreterarbyrån jämt, bjuder på grillspett från innergården utanför, har trevligt klurigt leende ögon och förväntningar på att hans åttamånadersgravida flickvän ska ta hand om honom därhemma. Jag får inte grepp om honom. Karin har köpt med sig en rödrandig polarn-o-pyret-kanin till deras barn men den har jag skickat med till Jaquline i Nakivale så måste hitta något annat. Jag får hålla i mig för att inte ta på mig och betala skolavgifter för alla barn jag lär känna här.