Flyt
Mitt arbetsdokument heter "Plan med helhet" och det fylls med rubriker och färdigformulerad text och nya tankeanteckningar. Jag är nu på version 5 och arbetar nästan löjligt effektivt. Sitta i en stuga i skogen och skriva är en klyscha som funkar. Ibland tar jag en paus, till exempel om det kommer en bra låt på radion som jag måste dansa till eller för att gå ner en runda till sjön. Igår tog jag en promenad precis innan regnet och när jag kom fram till badplatsen satt där ett par och rastade vid ett bord bredvid sin bil. "Hej! Vi kan tyvärr inte bjuda på kaffe för vi har inget kvar" säger de glatt när jag kommer. Jag är övertygad om att det är en myt att svenskar är asociala och introverta, det är något vi har fått lära oss att förhålla oss till och kunna ta avstamp från. Vem har inte utomlands sagt att "ja, svenskar är så tråkiga" och då själv känt sig som en utåtriktad prick.
Mina föräldrar har byggt ett nytt uterum och träaltan på senare år som gör stugan än mer fantastisk. Och sjöutsikten blir bara bättre, allt eftersom pappa röjer undan träd i slänten nedanför blåbärsbacken. Det ramlar in små sms och telefonsamtal ibland men annars känner jag att det är mest bara jag och P3 här. Tröttnar jag på att skriva teoretisk text gör jag roligare saker som att skriva mina Acknowledgements, koka kaffe eller öppna upp ett nytt dokument som det här och tömma ur andra sorters ord ur huvudet. Förstår inte hur jag kan ha ett sådant behov av att formulera mig hela tiden. Blir jag riktigt uttråkad går jag ut i mina knälånga träningsoverallsbyxor från 1991, pappas blåa batik-t-shirt (kläder för karlar. 100% bomull. står det på lappen ihop med domus-loggan) och tjocktröja till den enorma studsmattan som också är ett nytt inslag i stugan. Lätt surrealistiskt att studsa runt i skogsmiljö med baile funk och Mika på högsta volym i ipoden. Alldeles nippertippig idag efter att ha blivit uppring och tillfrågad om jag vill på intervju för ett mitt-i-prick-jobb.