den nya röran

Egentligen tror jag att jag är trött för att skuldermuskelsmärtan gör att jag inte sover som jag ska om nätterna. Å andra sidan tror jag mer och mer att skuldermuskelsmärtan är stressrelaterad och att kroppen säger ifrån. Tröttheten gör att jag orkar mindre och när jag inte orkar blir jag stressad över att vara trött. Mina tår har svullnat upp igen och det är verkligen som om kroppen försöker säga mig någonting. Lena har skickat upp en manick hon köpt i Kina med elektroniska impulser som ska få bort smärtan och fast jag vill tro på det känner jag att den fungerar lika lite som alla diklofenak och tabletter jag proppat i mig sedan i februari. Tanvir (mannen från Bangladesh) säger att det beror på kass arbetsställning och mamma tror stenhårt på stress. Jag pendlar mellan att inte göra någon grej av det & att det fullständigt tar över hela mig. Tröttheten är värst.

Inte heller hemma hos David & co gör det någonting att man är trött. Och det går alldeles utmärkt att "baila balett" med uppsträckta armar och piruetter trots att det normalt sett gör alldeles för ont med armrörelser som att ta av sig tröjan. Det gör inget att man inte har träffats på länge heller. Dhanna sträcker fram hela handen och spänner ut fingrarna när vi kommer, hon har blivit fem år sedan vi sågs senast. Lillasyster har lärt sig gå och Karla har fått kolossalt långt hår. Annars är det som alltid. Här är det lätt att fastna av en helt annan anledning än gårdagens låsning och göra ingenting blir till att göra allting. Äta empanadas och dricka whiskey och prata och leka kurragömma och fira mors dag. Bara det att Erik åker hem för att jobba och jag stannar utan att få en hetsig känsla i magen av att jag också
b o r d e känns som att jag faktiskt blivit en dag sundare.

Illustration: Stina Wirsén