Mina höfter rör sig inte riktigt som de ska,

och inte fötterna heller, armarna fladdrar och det är svårt att ha en fast stark position - men vi är ungefär lika bra allihopa där vi står och lär in nya steg framför spegeln & läraren är entusiastisk så det smittar. Det bästa med samban är musiken och att det är så omöjligt att inte bli glad av att dansa. Jag är irriterad innan för att jag har tvingat mig till en handlingsrunda på stan. Det är inte det att jag ogillar kläder men jag hatar att köpa dem, provrum, andra människor i butikerna och allt runt omkring. Min kropp kräver dock att man provar, kom hem med ett oversizelinne i storlek L och en klänning i XS. Mest behöver jag mössa och vantar eftersom morfars (L:s, inte min) gamla kista som vi hittade på vinden innehåller malar som gnagt små hål i de finaste jag har. Eriks mössor duger tills vidare och passar bra ihop med hans strumpor som jag också använder varenda dag. Somliga gillar grått.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback