"My priorities are coffee, orgasms and sunshine"
Dansa med L är fantastiskt. Hon dansar fortfarande bättre än vad jag gör och det gör mig glad. Vi är på brasilianska föreningen, ett gatubarnsprojekt från Bahia är där och spelar samba-reagge & hipihopi och mellan spelsessionerna är det funk. Jag har dubbla linnen med svett emellan. Som alltid blandat med folk, gamla och unga, två mormödrar är med, Håkan Hellström är där med en treåring, det yngsta av barnen som spelar är elva.
Jag tror att jag är rädd för att bli uttråkad. Jag tror inte att jag är rädd för att stanna av, för själva avstannandet ingår i att hitta den där balansen. De stilla stunderna i soffan. Läsandet, skrivandet, tänkandet. Ljuslyktorna och skenet från laptopen. Samtidigt gillar jag intensiteten. Jag springer på spelningar igen, jag går ut, jag dansar, jag dricker öl, för att jag tycker om det sättet att leva. På det yttre kan det låta hysteriskt; den här veckan har varit på konserter måndag, torsdag, fredag, lördag och jag har dansat så vaderna värker även däremellan.
Av min gräslök på balkongen finns några gröna levande strån kvar. Det är konstigt; de smakar sommar och det är november. Solen lyser tillräckligt för att två tröjor och jeans ska vara ok. Jag lever gott med min längtan till platser och saknad efter personer just när livet inte står still & jag känner att nuet attraherar.
"My priorities are coffee, orgasms and sunshine" som Scotty the Blue Bunny sa på Pustervik igår. Han är en gaykanin som rör sig i en hiphopvärld och kör Manhattanbuskis på klubbturné med Mapei. You are fantastic! var konceptet & budskapet. Märkbart ledsen bröt han senare showen på grund av en tjej i publiken som betedde sig illa. För trots att man är två meter lång, rör sig självsäkert i platåskor, kommer från New Yorks uteliv och har en blå spandexdräkt är man människa där inunder. Riktigt bra djs (Scratch). Maria, Önder och Erik gjorde min kväll.
Dans är klart en drog, jag funderar på afrobrasiliansk workshop ikväll men känner att kroppen säger att det räcker. Dessutom är jag alldeles för mycket hemmamänniska för att vilja vara annanstans nu när jag kan. E jobbar sina sjutton timmar om dagen inför inlämningen och jag hade tänkt åka in till stan för att inte distrahera honom, men när han ändå måste in på jobb stannar jag. Många timmar på balkongen, bakar morot- och ingefärsscones, lagar mat, skriver i soffan, pratar med Karin, läser två böcker, skriver.