Sovmorgon byts mot långfrukost trots vinylfest dagen innan, men det är värt det.
Vi bakar scones och drar ut köksbordet så att hela skaran - Anna, Per, Kimia, Anton, jag & E - får plats. Det är en väldigt fin tillhörighet den där syskongemenskapen. Det är konstigt att alla inte längre bor här; vissa självklara saker säger bara poff och sen är de borta. Min skånelängtan har dock lagt sig & jag har avtalat med Kimia att vi blir kvar här.
Kommentarer
Trackback