den nya röran

Och så kommer energin tillbaka. Den som gör att man cyklar upp till Röda Korset för möte med informatörerna i Folkrättsgruppen och därifrån upp till Abunda på Musikens Hus. Salen är redan uppvärmd av gruppen innan som dansat något afrobrasilianskt. Det är trångt & belamrat med dräkter och plymer - en spegel längs ena väggen och en diskbänk längs andra. Sambaskolan är som så mycket annat den här tiden på året i uppstartsskede och det är sprudlande roligt men svårt att lära sig stegen fast de går i halvfart.

Tycker om den här hösttiden; har länge sagt att september är svårslaget. Det puttrar lite av förväntningar på ett mer dämpat sätt än försommarfrenesin. Solsken i halvkyla, kunna utomhusluncha med Anders, möta upp med Erik en vardagseftermiddag och gå en långrunda i skogen på vägen hem, laga kvällsmat ihop med Agnes som flyttat bort i våra krokar, stå vid kanten och småhuttra först när solen försvinner från fotbollsplanen där L tränar, bli varm igen när man tandemcyklar hem. Åka hem till Elin och Christo en lördagkväll och inte göra mycket mer än att prata (en del vin, en del fotboll, en del pepparrotsost) och känna att det är fint med bra människor och försiktigt säcka ihop framåt småtimmarna.

Det fortsätter att sippra en massa bra och det är skönt att kunna ha en kass dag utan att världen vänds över ända.