"I historien och konsten är lyckan för det mesta stum, olyckan och dramatiken dominerar. Men undantag finns."
[...] "I slutet av 1600-talet publicerade en fransk författare; Pierre-Daniel Huet, en skrift där han försöker geografiskt lokalisera paradiset, som tidigare för det mesta förlagts utanför jorden, i sjunde himlen eller någon annan onåbar lyckans ort. Ovetande om den kommande historien placerar Huet paradiset i våra dagars Irak, ungefär det shiamuslimska område där brittiska soldater i dag försöker sprida lycka. Historiens paradoxer är inte sällan grymma.
Himlen har i dag flyttat ner på jorden, skriver upplysningsförfattaren Helvetius, medan Voltaire helt sonika slår fast att "paradiset ligger där jag är". Och som för att illustrera denna sats skapas i både Frankrike och England nöjesparker i form av stora offentliga lustgårdar, Vauxhall Gardens i London och Palais Royal i Paris. Ett nytt begrepp lanseras i engelskan, fun, ursprungligen ett medeltida ord som hade med gycklare att göra. Nöjesparken gav lyckan konkretion, samtidigt som upplevelsen begränsades till en viss tid och plats. Det blev nu möjligt att känna lycka för en stund, lycka reducerades till lust.
Upplysningsförfattarna formulerade ett lyckoprojekt vars följder fortfarande är märkbara. Har inte alla rätt till lycka? frågas det i Diderots "Encyclopédie" under uppslagsordet lycka. Lyxvaror som kaffe, te och tobak uppfattades som lyckans rekvisita och fick den franske statsmannen Turgot att konstatera att det nu var möjligt att "köpa och sälja lycka". Projektet skulle förr elelr senare få en politisk innebörd, eftersom rätten till lycka knappast motsvarades av någon möjlighet." [...]
_______________________________________________________
DN, lördag 8 september 2007, "Mot lyckans land".
Ronny Ambjörnsson om Darrin McMahons Happiness. A History.
Himlen har i dag flyttat ner på jorden, skriver upplysningsförfattaren Helvetius, medan Voltaire helt sonika slår fast att "paradiset ligger där jag är". Och som för att illustrera denna sats skapas i både Frankrike och England nöjesparker i form av stora offentliga lustgårdar, Vauxhall Gardens i London och Palais Royal i Paris. Ett nytt begrepp lanseras i engelskan, fun, ursprungligen ett medeltida ord som hade med gycklare att göra. Nöjesparken gav lyckan konkretion, samtidigt som upplevelsen begränsades till en viss tid och plats. Det blev nu möjligt att känna lycka för en stund, lycka reducerades till lust.
Upplysningsförfattarna formulerade ett lyckoprojekt vars följder fortfarande är märkbara. Har inte alla rätt till lycka? frågas det i Diderots "Encyclopédie" under uppslagsordet lycka. Lyxvaror som kaffe, te och tobak uppfattades som lyckans rekvisita och fick den franske statsmannen Turgot att konstatera att det nu var möjligt att "köpa och sälja lycka". Projektet skulle förr elelr senare få en politisk innebörd, eftersom rätten till lycka knappast motsvarades av någon möjlighet." [...]
_______________________________________________________
DN, lördag 8 september 2007, "Mot lyckans land".
Ronny Ambjörnsson om Darrin McMahons Happiness. A History.
Kommentarer
Trackback