morgonen efter en fika på kafé zenit med prat om frankrike & identitet
En kväll med Tilde för nu ganska länge sedan pratade hon upprymt om en bok som påminde så mycket om mig. Lät fint, en grupp udda personer som delade en lägenhet i Paris, men efter att jag läst den visste jag inte riktigt om jag skulle fortsätta ta det som en komplimang. Föll för boken gjorde jag, läste sista sidorna förra sommaren på ett tåg mellan Sundsvall och Östersund; det var makalöst vackert och samtidigt som jag läser - tittar ut - läser och inte kan släppa någon av bitarna spelar Erik The Garden (Cut Chemist) för mig för första gången & sammantaget är det förstummande. På sista blanka sidorna i boken skriver jag "packad med så jävla mycket tycka om. Tåget innan i kant med älven och det enda jag kan jämföra med är regnskogsfloderna men ljuset är vackrare".
Nu kommer den på film, Tillsammans är man mindre ensam, och det finns egentligen bara en person som jag vill se den med.
Julia har sedan ungefär hennes och min tids begynnelse haft en stående förälskelse; tror i och för sig att den snarare bundits till Amelie än Audrey Tautou, men denna mörka, vackra rusigt dåraktiga kvinna (och hennes Montmartre) är aldrig långt borta - hon är nästan inkapslad i henne. Anna Gavaldas böcker förknippar jag också numera av anledningar som jag glömt med J och filmatiseringen av Tillsammans är man mindre ensam skulle kunna vara med presentsnöre om & adresserad direkt till henne.
Jag letade här på bloggen, för jag trodde mig minnas att du skrivit om nupp-tester någon gång. Så sprang jag på det här inlägget och jag kommer inte ihåg varför jag inte kommenterat det innan, för det är verkligen jättefint. Puss