den nya röran

för några veckor sedan när man inte riktigt håller ihop. Ett sms jag inte ville ha, en kropp som börjar bete sig konstigt och en andning som helt plötsligt kräver koncentration. Det var då jag såg att gräslöken från förra året tagit sig upp på balkongen, hyacinten som ställdes ut inför nyårsfesten börjat blomma och några lökar som jag slängt i den stora skräpterracottakrukan återigen fått liv. Och jag kom av mig.

Att må dåligt är så fruktansvärt mycket mer ok när man återfår kontrollen. Läge på, promenad, spårvagn till Majorna och den typen av privata samtal man borde kunna avhålla sig från i offentlig miljö men just då vad fan och vad vinner människor egentligen på att upprättahålla masker för varandra.

Mest mår jag bra, oförskämt bra. Jag ligger på flyt och flow och fantastiskt hela tiden, gör inte saker mer komplicerade än vad de är, tar mig igenom mars som om det aldrig varit annat än en dans.  Så kom snön och täckte gräslöken. Fröpåsarna och planeringslådan från Indiska står kvar härinne. Det intensiva pratet om odling har stannat av. Det beror på flera saker, betyder ingenting i sig och jag hoppas att det är tillfälligt. Det hugger till ibland, det gör det, av saker som ligger undertill och skaver och det tillkommer saker som gör ont. Men det är bara saker som är på riktigt som betyder något.