den nya röran

Det fattas någon. Det borde vara jag och Karin som sitter på balkongen ihop, sackar och lyssnar på lite för hög musik. Då skulle vi gå ner till ICA bortom neonljusen och köpa sura grodor och pandalakrits. Vi skulle dricka någon balja kaffe och vin och prata om allt det där som betyder något. Vi skulle längta någon annanstans och ingenstans, fylla varandra med tankar och inspiration och planer. Vi gör det ändå. Vi har det där som kallas avståndsförhållande och det fungerar tämligen väl. Vi pratar i telefon, hon om sitt och jag om mitt och hon om mitt och jag om hennes, men fan vad jag saknar att ha henne nära. Egentligen är det inte så långt mellan Göteborg och Växjö. När vi köpt bil ska jag utnyttja det.