den nya röran

Tror det kan vara nyttigt för mig att få trädgårdsarbete beskrivet som ångest och tråkigt, när jag nu själv tycker att det är överväldigande exotiskt. Uppe hos Petra och Gustav på söndagskvällen och pratade om andra saker, som musik, diagnoser och jämställdhet mellan mammor och pappor.

Det är mycket diskussioner nu om familjen. Trygghetskokong eller kärnfamiljsonani. Balansgångar mellan medvetandegöra och överanalysera. Själv är jag av den okonventionella uppfattningen att jag och Erik redan är en familj och oavsett så hjälper det ju inte; heterosexuell tvåsamhet är inte heller i ropet just nu.

Trots att jag inte orkat följa mer än spridda delar av diskussionen har jag nästan tröttnat på Svelands Bitterfittan innan jag läst den. Och fast jag inte tagit mig för att lyssna på P1:s Heliga familjen håller jag med den person som skrev att ett djärvare alternativt hade varit att i P4 sända ett brett upplagt familjeprogram som både är starkt kritiskt till nuvarnade normer och inkännande för personers vilja att leva i mamma-pappa-barn-konstellationer. Det finns strukturer och det finns individuella val och det är inte alltid lätt att hålla isär dem. Diskussionen som vispar runt nu i krönikor, ledare och bloggar är rätt intressant eftersom alla inblandade verkar tycka att den är halvljummen. Jaja. Ge oss något nytt. Samtidigt som all denna gamla skåpsmat uppenbarligen engagerar, provocerar, attraherar, relaterar. Och intellektuella diskussioner verkar faktiskt må bra av att flytta ner från abstraktion och metanivåer till lite vardag. Det finns fortfarande gott om dumma argument mot pappaledighet.