den nya röran

Det är som att jag alltid befinner mig i ett mellanslag. Alltid på väg vidare. Orden och meningarna, det där som bygger upp och är, det går så fort. Ritsch så är man vidare, vidare. Mellanslag ner, andhämning; och nu? Aldrig avslut, sällan nytt stycke, det rasslar vidare och det enda som hjäper andningen är att min tidsuppfattning inte är linjär utan cirkulär. Så kör vi ett varv till. Det är inga mellanslag som skaver, det är rätt skönt att befinna sig där, en stunds mellanläge och sedan framåt framåt. Fått tillbaka informatörstjänsten. Tjo. Det roligaste jobbet jag känner till är mitt igen. Det betyder både officiellt och inåt att jag för första gången ska göra samma sak under två år. Mindre hattande, mindre vel, färre projekt och kortare resor. Precis som jag vill ha det just nu. Mellanslagen finns där ändå, det är de som är dagarna, stunderna in emellan, allting även utanför det som är jobb & huvudsysselsättning, idérna, projektet, längtan och förverkliganden. Mellanslagen är dagarna, åren är varv och texterna som blir.