den nya röran

Går till Torpas loppis och mannen reser sig glatt upp. ”Stolar! Du skulle ju ha stolar.” Först bjuds jag på ett glas saft och en levnadsbeskrivning från en man som har gjort det mesta. Afghanistan 1975 och så den där skådespelerskan jag gifte mig med, tog värvning vid flottan men hamnade i fängelse, tvingades bli konstnär, kan allt om dränering och miljömässighet. Mycket droger. Klipper nu gräset (”det tar ju ett tag, man måste ju stanna för varenda humla”), sitter på Chalmers bibliotek, bygger en soldriven modelljärnväg med klippskulpturer, utvecklar en katamaran, deltar i projekt runt om i stan, går i kyrkan då och då. Jag provsitter pinnstolar, köper med mig tre, hittar en femtiotalsglasskål, fyra koppar, två djupa tallrikar och ett halsband. 100 kronor för rubbet. Och då ingick hemkörning med skottkärra ("Om nu hjulet är uppfunnet får man väl se till att använda det").

Det är för varmt för att jobba med uppsatsen, jag saknar disciplin och delvis motivation. Glömmer att äta lunch och dagen försvinner. När E kommer tar vi cyklarna till Härlanda tjärn; det luktar så fantastiskt i skogen. Tjärnen är varm som en swimmingpool, tar korta hållet tillbaka till kolonin med skorna på styret och ser där helikopterplattan vid Östra. Inte undra på att det kändes som att den höll på att landa på taket förra veckan och att vallmobladen blåste av.