Att vakna till lukten av hav och nystekta pannkakor
Det finns en text som jag tänker på ofta, den som Bengt Ohlsson skrev om den hjälplöst storslagna soluppgången som bara spränger där borta i öster och göms i fickan som en skamlig hemlighet.
"För snart insåg jag att om jag hade haft en kamera med mig, med den vidaste vidvinkel, eller om jag hade haft ett staffli med duk och färger och satt mig ner på utfällbara pallen och börjat gå loss med ockra och zinkvitt, ja, om jag mot förmodan hade haft möjligheterna och resurserna och hantverksskickligheten att fånga skönheten i soluppgången bortom Årstabroarna & ja, hur hade det tagits emot?
Sånt kan man förstås inte veta. Men det kanske inte är någon tillfällighet att de första ord som spruttade upp i mitt huvud vid tanken på det stora vidvinklade fotografiet, eller den oljedrypande bataljmålningen, var ord som: Kitsch. Smäck. Patte. Hötorg. Too Much. Smetigt. Reklam. Kliché. Ironi. Pastisch. Melodram. Gråtande barn och fiskargubbe. Femöring. Tioöring. Dussin. Löpande band. Ja, DRIVER HAN MED OSS?"
En tredagars kajaktur skapar den känslan om och om igen. Reklam! Kliché! Skärgården är så oförställt vacker och ändå nästan för mycket. Samtidigt kombineras det med det här lugnet att bara vara. Det behövs inga analyser, inga funderingar på den otillräckliga förmågan att ta in, ingen apparat runt det. Det bara är. Havet är fullt av tång och brännmaneter och alldeles klart smaragdfärgat vatten
Det är havet och klipporna, fri tillgång till allt och kroppen alldeles vid vattenytan. Vågorna som slår och havet som sedan lägger sig. Skeppen alldeles stillastående borta vid horisonten, skrevorna mellan klipporna, vikarna och kanalerna där man lätt kommer in, doppen. Badar gör vi hela tiden, lagar mat och äter torkade aprikoser. Joakim är vildmarksexpert och trangiaköksgourmet. Krabborna och räkorna kivas om resterna.
Friheten som kommer i kajaken. Solnedgången i havsbandet från en klippa därute, med fint rödvin i en kåsa och tältet som fond. Föreställningen i färger som går från bländande till brännande, över till ljusblått och pastellrosa. När stjärnorna kommer får Erik svindel.
