den nya röran

På måndagen springer jag på Henry på gatan utanför sekreterarbyrån. Jag tänker mig inte för och ger honom en kram, i Kampala bör man inte ha fysisk kontakt eller vissla offentligt. Nästa gång jag går ut - för att kolla om det finns någon särskild som kommer till veckans jam session - möter jag Ambrose. Han envisas med att bjuda mig och Mabel på lunch trots att han han är bodabodaförare och som sådan tjänar dåligt. Alltid komplicerat men jag vet att det är värre att vägra låta honom göra det. Vi går till nya stamstället, vägg i vägg med det gamla. Här precis samma mat som ingår i alla vardagsmåltider, alla festmåltider jag blivit bjuden på i Uganda; matoke, buljong med get eller nöt, pumpa, greens, sötpotatis eller casava, ris och eventuellt posho. Annars kanske sötvattenfisk eller kyckling och groundnutsås. När Ambrose plockar fram plånboken ligger där massor med stora sedlar. Mabel är övertygad om att han antingen är anlitad av inteligence service och jobbar för dem på Dewinton Rd. eller att han har sålt kon i byn. Jag vet inte.

Joan, Mabels syster, är såklart kvar på sekreterarbrån, och Prosie och en ny tunn tjej som nog är en tredjedel av hennes storlek. Och sömmerskan från hörnan på innergården har flyttat in i halva lokalen. Alla håller nu till inne i House of Health, vi är bortkopplade från frisörerna med sina kylboxar med öl och provosoriska plaststolsserveringen och killen som grillar kött. Tredje systern, Jollie, kommer senare. Hon och Mabel har börjat motionera tre gånger i veckan vilket innebär en lång promenad runt Nakasero, en av kullarna i Kampala. Jag följer med i mina flipflops. Högst uppifrån ser man Victoriasjön och det är skönt att vara utomhus vid kvällningen. Efteråt går vi och dricker te, varsin termos med uppvärmd mjölk, te och ingefära innan vi tar oss hem.