den nya röran

"Men att blott och bart ägna sig åt att titta är inte lätt och jag började med stigande irritation lägga märke till mitt behov av att beskriva och definiera det jag såg när jag egentligen bara ville att havet helt enkelt skulle vara havet."

- Jenny Diski

Genom fönstret musik om kvällarna, som en fest man ständigt missar; annars en ko, fåglar och syrsor. Jag har aldrig kunnat lokalisera musiken, kanske kommer den från den lilla öppna baren lite längre upp längs lervägen, kanske är det bara en radio som står på. Låtarna är välbekanta även om jag aldrig har hört dem förr - Chameleon, Bobi Wine, Obsessions, Ragga dee.

Kyengera är en by så det är relativt tyst. Inga bilar här eftersom vi bor en bit bort från bycentrum och den knaggliga vägen hit inte är en riktig väg. På dagarna hörs barn och slammer när någon lagar mat, bakom busken går en pojke förbi och spelar på en blå flöjt.

***



Högst uppe på kullen fläktar det skönt och rasslar bland bananbladen. Jag har blivit meddragen på bröllop, det är andra dagens firande och massor med folk. Agomes, traditionell bugandisk dräkt är obligatorisk så jag har fått låna en limegrön med vita prickar från Sara. Under har jag två kjolar för att kamouflera höfter och bygga rumpa.

Alla sitter och dricker coca-cola med sugrör ur flaska medan bröllopstårtan byggs klart och de sista dekorationerna sätts på plats. Det är en av Saras kollegor som gifter sig, sonen till rektorn på skolan. Han har, liksom alla män här, på sig en hellång vit särk och kavaj & därtill en hatt i cowboystuk och kommer fram till mig börjar prata på luganda. Jag ser väl först bara bortkommen ut men lyckas haspla ur mig "Olyocha mukwano guange" (hej min vän, hur står det till) och alla som tystnat för att lyssna skrattar till. Mannen ler nöjt och säger att jag är hans vän också.



Kyengera betyder något som är moget. Jag kan inte många ord på luganda men hör mitt i talet nament på byn där jag bor. Det är bruden han talar om, hon har samma namn som en utslagen blomma och gravid i åttonde månaden. Så gott jag nu kan i min hudfärg smälter jag in i min agomes - formen är densamma, färg och mönster varierar i det oändliga. Gästerna är många och det är bara brudens släkt från Kenya som är klädda annorlunda. De sjunger sånger på swahili och pratar mycket om systerländerna Kenya och Uganda.

Krisen och kaoset i grannlandet påverkar människor här märkbart. Att det skulle urarta så i det ekonomiskt starka och stabila förebildslandet var det ingen som trodde. "Anywhere else in Africa, this wouldn't be news to me but Kenya..." På bröllopet hamnar jag bredvid Albert Cook som arbetar som samhällslärare på Saras skola. Ibland är det fantastiskt att råka på människor som förutsätter att man är intresserad av just sådant som man är intresserad av. Vi diskuterar, jämför perspektiv och har riktigt trevligt.

Förutom allmän bedrövelse, flyktingar och stamsystemen pratar vi om att åttio procent av importen här är från Kenya. Alla bensin kommer därifrån. Efter valet och över nyår kostade bensinen fyrtio kronor litern och priserna har fortfarande inte stabiliserats helt. Det här försökte taxichaufförerna förklara för mig natten innan när jag benhårt förhandlade resan in från flygplatsen.

***

Det första är som vanligt doften. När man kommer någon ny stans luktar det annorlunda, när man åker tillbaka känner man igen sig på doften. Flygplatsen ser ut som vilken som helst men det luktar Uganda. Den ligger precis vid kanten av Victoriasjön. Jag hjälper en somalisk kvinna som ska hälsa på sin son till rätta och blir sist ut. Två migrationstjänstemän sitter och ler i sitt bås, de tittar i mitt pass - "Hon heter Jenny" säger den ene, "Välkommen hem" säger den andre.

Det luktar sött och lite bränt. Det är midnatt när vi kör de tre och en halv milen mot Kampala. Jag står sedan utanför affären i Kyengera Supermarket och väntar på att Mabel ska hämta upp mig. En man med en öl i handen kommer från baren bredvid och undrar oroligt om jag är ok. Jag är ok. Väl framme i huset är det naturligtvis strömavbrott, vi sitter i skenet från stearinljuset i läskflaskan & det uppladdningsbara lysröret och pratar tills det inte längre känns som jag varit därifrån.
[11-12 januari]