att bara handla sånt man behöver

Jag har fått en ny kompis. En Toshiba Satellite, en knappt två kilo tung 13-tumsdator.

Såhär långt har jag skrivit redan tidigare men jag ville utveckla och har stuvat om i textstyckena här. Med en konsumtionsyn eller åtminstone ett ideal i närheten av Julias - man ska bara handla sådant man behöver - var det med viss glädje jag konstaterade att min gamla laptop gjort sitt. Den har utsatts för fler abrupta strömavbrott än vad som kan anses värdigt, släpats med till flera världsdelar, producerat massor med text och lekts med av många. Den är tysk och stundtals obegriplig, tung och numera full av nycker. Att den inte längre duger är lite sorgligt på samma sätt som att min cykel har gett upp efter femton år och frusit fast utanför stadsbiblioteket. Det är bra på nästan alla andra. Med anledning har vi alltså handlat en ny dator som i kombination med trådlöst internet och airporten som gör att den kan spela musik utan sladdar genom stereon gör mig glad på ett sätt som är märkligt (och som jag mycket väl skulle kunna & egentligen tar spjärn emot). Den är stor som ett A4 och är en i allra högsta grad bärbar, vilket gör att den kan få följa med utan att jag får skuldermuskelskador. Den har ork att göra allt jag vill samtidigt och plats med allt jag måste ha tillgängligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback