den nya röran

Det är som en pinne som står rakt upp ur balkonglådan, vi tittar nerifrån när vi är på väg hem och undrar vad det är. Tydligt uppifrån – en rädisblomma på en stjälk som står fyrtio centimeter upp. Man lär sig mycket om växter medan man odlar dem, särskilt när man från början vet ingenting alls.

Tio dagar har vi varit borta och allting blommar; även ruccolan.
Halvligger i egen soffa med laptop i knät och tre plåster på fötterna. Kombination nya skor (Barcelona) och springtur (Stockholm) mindre bra, lyfter hellre den av intensitet och slapphet.
Suttit är vad jag gjort mest denna semester. Hos Miguels föräldrar (med familj och släkt runt omkring som servade med grillat och baljor av sangria), på stranden, i skuggan på Camillas gamla hotell, på tandpetarbaren med Krille och Madde, i kyrkan (en arg präst, en flamencoorkester, en vacker vigsel), under femrättersmiddagen och bröllopstårtan, i Miguels föräldrars källare (köttbastun med hela ben av jámon som skars upp, blodkorvar, chorizo, mörka korvar, ljusa korvar), vid poolkanten,
på torgen i Gracía, i Parc Guell, uteserveringar i el Born, metron, uppe på loftet i lägenheten, ute hos Fernando och Paola, på absintbaren, flyget,
Lou Reed-konserten, soffan hos Joakim och Sara (läsandes Rocky), bryggan vid reaggekafét vid Årstaviken, thaibåten (drickandes öl), tunnelbanan, utanför Blå dörren med Karin, vid fönsterna på Hermans (ätandes vegbuffé och kolapaj) och under videodeget och pannkaksbrunchen.