Det är människor från morgon till kväll.

Den moderna människan ser fler ansikten på en dag än cromagnonmänniskan gjorde på ett år. Det är sådant man lär sig när man arbetar på en vetenskapsfestival.

Om man skulle göra upp en plan. Det är ett av alla sätt att göra det på. Jag vill få till livet lagom där jag mixar intensitet och lugn, balanserar mig själv, stannar hemma mer utan att sluta hitta på roliga saker men det är så förbannat svårt. Jag vill och jag vill och jag vill.

"Inte nog med det att olikheten är den enda likheten mellan människor, olikheten inom en människa är vad den människan är.
Så otroligt många möjligheter. Och lika många möjligheter att det blir fel."

- Bodil Malmsten

Allra mest påtagligt att jag längtar efter tid och lite marginaler. Denna ständiga strävan efter att lära mig att leva lite långsammare. Denna rastlöshet när saker och ting faktiskt bromsar. Ligger back på flera plan, jag ligger alltid back. Samtidigt är det en sådan uppenbar paradox, denna jakt efter lugnet.

[vecka 7, februari]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback