.

Vardagsrapporterna uteblir.
Just nu händer ingenting. Jag gör tidning. Skulle gått på bio och fest och konsert den här veckan och istället sitter jag om kvällarna med uppdragna ben vid mina lilla köksbordsredaktion. Egentligen vet jag inte om man är normal om man tycker det är ett sånt sug i asylfrågorna att man gärna arbetar med dem all ledig tid man har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback