den nya röran

Vardagsrapporterna fortsätter.
Månadsskiftena börjar bli lika dramatiska som årstidsväxlingarna. Småhungrig tar jag mig bort till Café con leche för en fika med L som slutar med jazz på Masthugget och S:t George's Pub där Pernilla sjunger och trummorna låter högt. Mår bra där jag sitter på bänken höft mot höft med folk jag känner och inte känner. I baren står en äldre herre som blundar när det är solo och en kvinna som klart ser ut som jag också vill göra när jag passerat medelåldern. Mellan oss fylls det på med folk, somliga dansar, andra hojtar med, det är tätt och bra och slutar med vad jag tror är Tanzanias nationalsång. Det är torsdag och jag älskar att bo i Gbg.

 

Dagen efter är det halvdag på jobb, vi har en intensiv tretimmarsdiskussion om upplägget av en handbok och sedan åker jag hem igen. I lägenheten donar jag och fast det egentligen är samma sak som att städa gillar jag helt plötsligt hela grejen. Ställer i ordning arbetsrummet och installerar Indesign. Så kommer J med sin pippitröja och frusna händer. Vi tittar på hennes fotoalbum från Brazzaville och pratar och fortsätter prata efter att Erik kommer hem ända fram till att hon rusar iväg för att ta vagnen innan midnatt.

Och där någonstans börjar november.
Det känns som kylan, dimman och lövhalkan kommer plötsligt. Håller mig inomhus fast solen skiner och det är ok, i det stora perspektivet handlar det om att jag just nu mår riktigt riktigt bra. Konsert med Marcos Valle på kvällen. Han har med sig Wanda Sá med makalös röst och hennes självklarhet är det jag ska kombinera masthuggskvinnans stil med som 60+. Det är full bossaeufori med vänner från E:s jobb och sedan går vi vidare till Konstepidemin där M spelar skivor. På vägen hem har frosten tagit fäste i allt den kommer åt.