den nya röran

Bälinge. Regnets och tangentbordens smattrande.
Erik vid ett bord, Krille vid ett annat. Jag läser.
Om att falla,
fallande kroppar.
Om att åka tåg, om att meningslösheten ibland känns mer betydelsefull än själva meningen.

Allting handlar om.
Om att se sina ord i röda bläckbokstäver istället för de vanliga svarta. Om eld. Om eldflugor som fångas och lyser mellan fingrarna. Om hur svårt det är att få fyr på en brasa.

Om tidningsmakeri som helhetssysselsättning. Fotograferandet, redigerandet, skrivandet, planerandet. Illustrationerna, layouten, innehållet. Om att redaktöra.
Om vilja. Om att vilja en massa och prata med Karin och trycka på play och köra igång alla drömmar, alla vardagskonstruktioner, alla sätt att leva. Om balansen mellan rutin och frihet. Om just det sättet att leva. Balansen som det centrala. Det där med slack line, att gå på lina, som ett slags sysselsättning så mycket viktigare än allting annat. Om att det är det allting handlar om. Ytterligheterna. Kontrasterna. Balansen däremellan.

Om någonstans att hitta sig själv, om det oupphörliga behovet av definitioner.
Om att vara nöjd. Om att nästan vara där och inte veta hur man förhåller sig till det.

Om de sena samtalen. Om hungern som kommer nattetid, om suget efter mer. Allt spinn som går igång. Om allt det där som vrids åt, skruvas åt, vrids till. Om bristen på ord och jakten på de precisa beskrivningarna. Jakterna. Om sätten att finnas till, bara vara. Återigen. Om det meningsfulla i meningslösheten.