Rättigheter som rättigheter
Allvarligt talat. Vi ska få en ny äktenskapslag för att ge homosexuella rätt att gifta sig, men "samfund och präster får rätt att säga nej till att viga personer med samma kön". Det står med som en bisats, men läs det en gång till - för det är här självklaret åker ut och allvaret in - och fundera lite över hur vi definierar diskriminering.
Invandrare har samma rättigheter som svenskar men arbetsgivare får rätt att säga nej till att anställa dem. Romer ska inte diskrimineras men hyresvärdar får rätt att säga nej till att ta emot dem. Alla barn har rätt att gå i skola men enskilda rektorer har rätt att säga nej. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet men staten har rätt att säga nej. Du har rätt till vila och fritid men chefen har rätt att säga nej.
Är det ett rimligt typ av tänk?
Om någon får rätt att säga nej, vari ligger då själva rättigheten?
Eller talar vi om en annan sorts rättigheter för andra grupper än de "gamla hederliga" där de "gamla hederliga" behåller det slutliga avgörandet? Svenska Dagbladets ledarredaktion tycker att "genom att låta präster säga nej löses individens samvetsfråga" och jag undrar på vilket sätt den är relevant för den generella rätten att ingå könsneutrala äktenskap. Rätten att säga nej är i det synsättet utslagsgivande och då tycker jag helt enkelt att vi ska sluta låtsas som om det är rättigheter vi pratar om.
Återigen, i ett internationellt perspektiv är det trots allt föredömligt att vi i Sverige kommer att öppna upp möjligheten för homosexuella att gifta sig.
Invandrare har samma rättigheter som svenskar men arbetsgivare får rätt att säga nej till att anställa dem. Romer ska inte diskrimineras men hyresvärdar får rätt att säga nej till att ta emot dem. Alla barn har rätt att gå i skola men enskilda rektorer har rätt att säga nej. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet men staten har rätt att säga nej. Du har rätt till vila och fritid men chefen har rätt att säga nej.
Är det ett rimligt typ av tänk?
Om någon får rätt att säga nej, vari ligger då själva rättigheten?
Eller talar vi om en annan sorts rättigheter för andra grupper än de "gamla hederliga" där de "gamla hederliga" behåller det slutliga avgörandet? Svenska Dagbladets ledarredaktion tycker att "genom att låta präster säga nej löses individens samvetsfråga" och jag undrar på vilket sätt den är relevant för den generella rätten att ingå könsneutrala äktenskap. Rätten att säga nej är i det synsättet utslagsgivande och då tycker jag helt enkelt att vi ska sluta låtsas som om det är rättigheter vi pratar om.
Återigen, i ett internationellt perspektiv är det trots allt föredömligt att vi i Sverige kommer att öppna upp möjligheten för homosexuella att gifta sig.
Kommentarer
Trackback