Kunskapsstadens invånare
Cyklar hem från jobb med en kokosnöt på pakethållaren, annars ungefär som vanligt.
Lugna dagar och nästan lite studs i fötterna, rätt nöjd med tillvaron helt enkelt. En måndag som kändes som onsdag, en kväll i kolonin med Adrian liggandes på den nymålade kökssoffan. Vattnet har just stängts av för säsongen men regntunnan och pumpen fungerar för det basala. En dag idag med möten, trådar från workshopen förra veckan som plockats upp, visualiseringstankar, lunch med Anton & Erik och eftermiddagsmassage.
Det har pratats en del om den kreativa klassen på olika håll på sistone. Kopplat till Göteborg som kunskapsstad, till Göteborg & Co i stort och Vetenskapsfestivalen alldeles specifikt. Det handlar om Florida som i sin forskning hittat ett samband mellan kreativitet och tillväxt. "Där den kreativa klassen samlas skapas också ekonomiska enheter som i sin tur drar till sig nya kreativa aktörer och företag, medan traditionella industriorter stagnerar ekonomiskt."
Det handlar enligt honom om forskare, ingenjörer, arkitekter, designers, författare, konstnärer, musiker, personer för vilka kreativiteten är det viktigaste redskapet i arbeter inom affärsvärlden, utbildningssektorn, vården, rättsväsendet eller något annat yrke. Som opinionsforskaren Rudolf Antoni uttrycker det: "Högavlönade banktjänstemän räknas alltså inte dit, medan dåligt betalda konsthantverkare gör det".
Florida menar att det framför allt är tre faktorer som gör att en region lyckas attrahera dem och skapa en växande kreativ ekonomi:
1) Teknologi och innovation
2) Talanger
3) Tolerans - ett samhälle öppet mot invandrare, homosexuella och minoriteter.
Det är lite halleluja över det, som om man rör sig i gränslandet mellan verklighetsbeskrivning och utopi. Öppna mångfaldssamhällen med kreativitet som ekonomisk drivkraft, någon? Självklart finns det invändningar, problematiserande delar och risk för nya skiljelinjer mellan skapande och servande grupper. Samtidigt är det givande med nya perspektiv, man behöver ju inte ta dem som varken sanningar eller normer.
"Vägs de tre dimensionerna teknologi, talang och tolerans samman (Floridas Global Creativity Index) ligger Sverige på första plats, som världens mest kreativa land. Hur hanteras då kreativiteten i svensk politik, om man reflekterar utifrån Floridas teori? I Sverige ses immigration och globalisering som ett problem snarare än en möjlighet. Sverige och svenskarna har tolkningsföreträdet i politiken, vilket begränsar föreställningen om det kreativa samhället.
Industrialismens perspektiv var företrädesvis ett manligt, i betoningen på makt (direktörens) och kroppsstyrka (arbetarens). Man har inte riktigt kunnat hantera framväxande feminism, HBT- och queerfrågor. [...] Kvinnorna blir sannolikt bärande i den kreativa klassen. Delar av den traditionella vänsterns aktörer tyngs av industrialismens stereotyper, som t.ex. den relativt välbetalde men icke-kreative löntagaren som ideal. Ekonomism och teknologi, inte individuellt inflytande och öppenhet, har betonats" skriver Anders Marner i Västerbottens-Kuriren.
Florida har fått frågan om den svenska traditionen av en central välfärdstat går ihop med en idé om den kreativa individen och han menar då att det är konstruerad paradox: "Jag skulle vilja hävda att de två tendenserna, mot individualism å ena sidan och 'communalism' (lokal kollektiv samverkan) å den andra, är kompletterande, inte motsatser. Den kreativa ekonomin kräver ett samhälle där risk uppmuntras, där det är okej att misslyckas. Det måste alltid finnas ett säkerhetsnät för människor, och det måste vara så att alla sorters människor tolereras av resten av samhället."
Illustration: Stina Wirsén
Lugna dagar och nästan lite studs i fötterna, rätt nöjd med tillvaron helt enkelt. En måndag som kändes som onsdag, en kväll i kolonin med Adrian liggandes på den nymålade kökssoffan. Vattnet har just stängts av för säsongen men regntunnan och pumpen fungerar för det basala. En dag idag med möten, trådar från workshopen förra veckan som plockats upp, visualiseringstankar, lunch med Anton & Erik och eftermiddagsmassage.
Det har pratats en del om den kreativa klassen på olika håll på sistone. Kopplat till Göteborg som kunskapsstad, till Göteborg & Co i stort och Vetenskapsfestivalen alldeles specifikt. Det handlar om Florida som i sin forskning hittat ett samband mellan kreativitet och tillväxt. "Där den kreativa klassen samlas skapas också ekonomiska enheter som i sin tur drar till sig nya kreativa aktörer och företag, medan traditionella industriorter stagnerar ekonomiskt."
Det handlar enligt honom om forskare, ingenjörer, arkitekter, designers, författare, konstnärer, musiker, personer för vilka kreativiteten är det viktigaste redskapet i arbeter inom affärsvärlden, utbildningssektorn, vården, rättsväsendet eller något annat yrke. Som opinionsforskaren Rudolf Antoni uttrycker det: "Högavlönade banktjänstemän räknas alltså inte dit, medan dåligt betalda konsthantverkare gör det".
Florida menar att det framför allt är tre faktorer som gör att en region lyckas attrahera dem och skapa en växande kreativ ekonomi:
1) Teknologi och innovation
2) Talanger
3) Tolerans - ett samhälle öppet mot invandrare, homosexuella och minoriteter.
Det är lite halleluja över det, som om man rör sig i gränslandet mellan verklighetsbeskrivning och utopi. Öppna mångfaldssamhällen med kreativitet som ekonomisk drivkraft, någon? Självklart finns det invändningar, problematiserande delar och risk för nya skiljelinjer mellan skapande och servande grupper. Samtidigt är det givande med nya perspektiv, man behöver ju inte ta dem som varken sanningar eller normer.
"Vägs de tre dimensionerna teknologi, talang och tolerans samman (Floridas Global Creativity Index) ligger Sverige på första plats, som världens mest kreativa land. Hur hanteras då kreativiteten i svensk politik, om man reflekterar utifrån Floridas teori? I Sverige ses immigration och globalisering som ett problem snarare än en möjlighet. Sverige och svenskarna har tolkningsföreträdet i politiken, vilket begränsar föreställningen om det kreativa samhället.
Industrialismens perspektiv var företrädesvis ett manligt, i betoningen på makt (direktörens) och kroppsstyrka (arbetarens). Man har inte riktigt kunnat hantera framväxande feminism, HBT- och queerfrågor. [...] Kvinnorna blir sannolikt bärande i den kreativa klassen. Delar av den traditionella vänsterns aktörer tyngs av industrialismens stereotyper, som t.ex. den relativt välbetalde men icke-kreative löntagaren som ideal. Ekonomism och teknologi, inte individuellt inflytande och öppenhet, har betonats" skriver Anders Marner i Västerbottens-Kuriren.
Florida har fått frågan om den svenska traditionen av en central välfärdstat går ihop med en idé om den kreativa individen och han menar då att det är konstruerad paradox: "Jag skulle vilja hävda att de två tendenserna, mot individualism å ena sidan och 'communalism' (lokal kollektiv samverkan) å den andra, är kompletterande, inte motsatser. Den kreativa ekonomin kräver ett samhälle där risk uppmuntras, där det är okej att misslyckas. Det måste alltid finnas ett säkerhetsnät för människor, och det måste vara så att alla sorters människor tolereras av resten av samhället."
Illustration: Stina Wirsén
Kommentarer
Trackback