den nya röran

Tanke. Varför ägnar man inte mer av sin tid till att läsa böcker?
Klart att man borde.
Varje gång man tar sig tid – för som med nästan allting annat handlar det bara om prioritering och i det här fallet prioritering av tid – och hamnar i en språkligt bra bok – för att det är det som är min definition på bra, den rafflande historien får hellre uteslutas – vare sig den är skönlitterär eller dokumentär så tycker man att det är en alldeles självklar grej att göra, det där att läsa.

Det finns vissa saker som jag hävdar att jag äter, som vore det något annat, och det är framför allt texter och människor. Ibland pratar jag även om mitt behov av andra perspektiv och jag är närapå livsfarligt beroende av de där grejerna – människor, texter och nya perspektiv. Ofta kan de komma i en och samma förpackning och ännu oftare relaterar de till varandra på ett eller annat sätt.

Av min vakna tid ägnar jag större delar av annat än böcker just nu. Skriva till exempel. Tentaklerna utåt, tar in information, bygger ihop saker, tänker, lär mig och sedan måste jag nästan tvångsmässigt skriva och det spelar ingen roll om jag har skrivit hela dagen på jobb, jag fortsätter när jag kommer hem. Kanal in och kanal ut. Datorn har blivit ett tankeredskap och även om de mönstrade anteckningsböckerna fungerar likabra så är det svårt att hålla sig ifrån att slå på datorn främst för inputen men också för det som kommer ut. Ibland blir det inlägg här för det är en skön anledning att paketera sina spretiga anteckningar eller reda klarhet i ett resonemang – inför sig själv är det inte riktigt lika noga att det håller ihop. Och det är lätt att med internets hjälp gå vidare med idéer, infallsvinklar och ta in fakta och kreativa uttryck. Det kan bli overload också då jag blir sprängfylld av saker, både oskrivna texter och allmäninspiration sådär så det nästan krampar i magen.

Då kommer andra delar in, som jag också gör all den tid jag inte sätter mig med en bok. Som att göra ordning i kolonin. Idag har jag köpt ett slitstarkt grått tyg som locket till kökssoffan ska kläs med. Blir fint tror jag till själva soffan som är färdigmålad i färgen lav, som självklart även den visade sig vara denna grågröna nyans av mild blå som jag relaterar till 50-tal och tycker så mycket om fast det inte var det som var tanken till just det här, och stuvbitarna i orange, vin och randigt som är på väg att bli kuddar. Att sitta på ett golv med en pensel, att slipa, att sy, att skapa något konkret med sina händer är en sådan utloppskanal och klar terapi. Det är som Eriks sylt.

Det är alltså inte så att jag tycker att jag fyller livet med onödigt mojs. Samtidigt fastnar jag i grejer så fast intentionen är att avsluta dagen, om den så fyllts med vänner, aktiviteter, skrivande eller kolonihäng, tidigt eller åtminstone tidigare och bara lägga mig och läsa en stund så håller jag mig uppe, vaken och igång till midnatt kväll efter kväll. Det hade varit så skönt att bara få sugas in i den där boken där det redan är färdigförpackat, färdigskapat, färdigtänkt.