den nya röran

Frön gror på bakgårdar, balkonger, tak och kolonilotter i städer över hela världen. Det skriver Lena Israelsson i boken Cityodling som jag i tisdags lånade med mig ihop med sju andra från biblioteket. Hon pratar om stadsmänniskornas behov av att komma ner på jorden. Dagen efter är jag och Anna på seminariet Plan(t)era staden med ett odlingsperspektiv på det här med hållbar stadsutveckling. Det har i dagarna varit en artikel i Metro om budget för fler koloniområden i Göteborg, frågan har hamnat på tapeten och rör man sig redan mitt i den världen sugs man in i något som upplevs som en stor diskussion.

Stadsodling kopplas till klimatfrågan, social integration och interaktion, hälsoaspekter, kommersialisering av den närodlade maten, vertikal urban grönska och undergrounduttryck som solrosattacker av Kulturgerillan. Hur ska en stad utvecklas? Vad ska få plats? I år har urbaniseringen nått halvvägs – 50 procent av jordens befolkning bor nu i städerna. Längtan efter det gröna är stor hos många, både som lyx och ren försörjning. Vi ska själva i veckan arrangera ett seminarium om den hållbara staden, kopplat till stadsutveckling och framtidens design. Sedan tidigare är vi inblandade i diskussionsarrangemang om Göteborgs stadsplanering som vi ska gå vidare med – det handlar ju i allra högsta grad om en form av civilisationsuttryck. Av många anledningar är det spännande med det här klargröna perspektivet. Gång på gång återkommer samtalen till det här med koloni som en social småskalig form av cityodling med tusen bieffekter.
(Onsdag)

________________________

Foto från "Vardagsrummet" utanför Världskulturmuseet och illustration från Henrik Franckes "Citybondens handbok".