den nya röran

Man sitter i en stuga i en skog. Man får ett spontanbesök av den finaste flickan i världen på hennes väg mellan Småland och Malmö. Man pratar. Man dricker kaffe. Man tar sin bil och kör ner till Landskrona för att hämta upp Krille efter jobb och direkt ge sig ut på skånska landsvägarna. Man kör genom mörkret, passerar åkrarna, förbi Svalöv, över rondellen, det är folktomt och svart och stilla. Man parkerar bilen på macken i Röstånga och går till stationshuset. Man går in källaringången.

Det slår emot en. Där är det varmt, ljust, vackert och fullt med folk. Timbuk har en hemlig spelning. Alla är glada. Man sugs upp. Man träffar människor man tycker om, man pratar, man stannar när andra går, man ser utestället bli till privatfest och slutligen alldeles tomt. Man tror att man hittat på allting.

Man letar sig hemåt mellan åkrarna. Man dricker te. Man sitter i Kristians soffa och pratar till halv sex på morgonen. Man bara är och bara är och bara är och resten sköter sig alldeles av sig självt. I slutändan precis så. Verklighet är det vi får.