den nya röran

När vi cyklar till Kviberg är L sprudlande, nästan pillemariskt glad. Hon och E på tandem, jag brevid och efter att ha kört förbi en mörkhyad tjej så kommer en lång utläggning om språk och exempel på hur det kan låta. Skånska till exempel. Hon kör difftongljud så det ryker och jag skrattar så jag gråter. Kopplingen till har hon dock inte helt klart för sig – när jag frågar vilket språk jag pratar tittar hon på mig som om jag är dum i huvudet och säger Sverige som den självklaraste saken i världen. Sedan gör hon lika hänförande imitationer av finska och engelska.

Hon lägger inget mål under matchen. Däremot gör hon en snygg framspelning till en kille som sätter bollen vid vänster stolpe, springer från målet med höga armar, highfivar och sliter av sig tröjan med ett vrål. Det är träning med Grunden Bois och det är definitivt på allvar. L sjunker ihop i en hög efteråt. De arrangerade straffsparkarna i slutet hjälper inte längre, hon är mycket besviken på sig själv.

På vägen hem vänder det igen.
Gillar våra torsdagar.