den nya röran

Hur ska man säga, vad ska man säga. Allt väl och extremt bra så. Börjar läsa Adrians bok om Barcelona och Jonas om Kairo. Erik sitter på baksidan med färgskrapa och värmepistol och gör iordning utesoffan från Bälinge, den och stolarna ska bli gräsgröna istället för klarröda. Fest här igår, eller långt födelsedagsfirande med människor som kommer och går. Sanslöst fina vänner man har, slår en varje gång. Hemmagjord likör, rosévin och öl, slackline, mekano, prat och våfflor, fullt spektra av barnåldrar och personlighetstyper. Och trettiotre är väl ingen ålder. Blir imponerad av folk hela tiden, av vad de görs, hur de drivs, har för ambitioner, idéer och tankar, hur de förhåller sig till varandra. Hur ens vänner förhåller sig till varandra och till mig och allt som är runt omkring. Hela tiden känslan av alla möjligheter och föränderlighet, men alltid inom igenkänning. Det är klart att jag idealiserar men vad annat kan man göra med en dag som börjar med frukost och saffransglass på balkongen och slutar med campbells oxsvanssoppa vid halv två sittandes med E på golvet i kolonin där allt har blivit mörkt och tyst utanför.