den nya röran

och det är ändå det jag gör just nu, gör jag inte väldigt mycket annat. En deadline avklarad, en annan kvar. Det är bra med kvällar som liksom bara är. Det händer lagom. På jobbet är det jag och L, med getostluncher och långa samtal och sovmorgnar. Och så diskussioner om den där workshopkvällen vi håller på och arbetar för med redesign och kreativ återvinning och swap-o-rama. Vi planerar affischtryck och mailar författare om uppföljningen på Bokmässan.

Allt framåt blir plötsligt så mycket mer påtagligt. Kroppen blir så mycket mer påtaglig, magen är det som flest människor har lust att kommentera och diskutera. Bäst gillar den solsängen i trädskugga, med bok, med filt, med möjligheten att ligga på rygg. Det går lite långsamt nu, inte tiden – absolut inte tiden – men jag.