Filtrerade marginalanteckningar
Är på ytterligare ett föredrag om sociala medier och det pratas bland annat om distinktionen privat/personligt. Det säger mig något. Det är inte mitt privatliv som skildras när jag bloggar, det är ströbilder - regisserade inblickar - i vardag och tankevärld. Ibland blir det tjatigt och förutsägbart och trist - delvis kanske på grund av de delar som valts bort och delvis kanske för att jag inte har något mer intressant än så att säga. Ibland blir det övergemytligt eftersom en beskriven förpackad grå vardag kan ge illusioner av att bära något slags mening, lyftas upp till något speciellt. Som Hanna Hellqvist på DN skriver:
"Jag har kompisar som har bloggar och ibland när jag läser deras bloggar så verkar de ha såna fina liv, så fyllda av konserter och vänner och fikor, och så har de bra smak och smala ben och deras lägenheter är vitmålade och centrala. Och så läser jag deras bloggar och blir avundsjuk, vill också ha det så, det verkar vara så enkelt att leva om man har en blogg.
I vilket fall. I söndags hade jag ett bloggliv, så därför tänker jag blogga om det. Det innehåller lite shopping också."
Jag överanalyserar. Det är klart att jag gör det. Men visst är det så att inläggen får en laddning, och det är inte alltid helt klart om de vill säga mer eller mindre än vad de gör. Och bloggandet i sig får en betydelse som jag inte alltid är säker på att jag ställer upp på. Alltid denna försvarsställning. Men jag gillar att ha en vardagslogg, att höja statusen på det där som är dagarna som går. Jag ser det som en motvikt till de minnen som produceras och sparas i vanliga fotoalbum - tydligt under de år jag arbetade i fotoaffär - bestående av jular och semestrar. Det är en kommunikationskanal, en möjlighet att reagera på saker man sett eller läst lika mycket som ett inåtriktat sätt att komma ihåg. Och även om jag kan vara personlig, det är ju mig och det runt mig som det handlar om här, så lägger jag ju inte ut det innersta. Det är en mix av stort och smått, sådant som jag tillmäter betydelse och sådant som jag inte gör det. Alltid mitt urval, min regi, mina avvägningar.
"Jag har kompisar som har bloggar och ibland när jag läser deras bloggar så verkar de ha såna fina liv, så fyllda av konserter och vänner och fikor, och så har de bra smak och smala ben och deras lägenheter är vitmålade och centrala. Och så läser jag deras bloggar och blir avundsjuk, vill också ha det så, det verkar vara så enkelt att leva om man har en blogg.
I vilket fall. I söndags hade jag ett bloggliv, så därför tänker jag blogga om det. Det innehåller lite shopping också."
Jag överanalyserar. Det är klart att jag gör det. Men visst är det så att inläggen får en laddning, och det är inte alltid helt klart om de vill säga mer eller mindre än vad de gör. Och bloggandet i sig får en betydelse som jag inte alltid är säker på att jag ställer upp på. Alltid denna försvarsställning. Men jag gillar att ha en vardagslogg, att höja statusen på det där som är dagarna som går. Jag ser det som en motvikt till de minnen som produceras och sparas i vanliga fotoalbum - tydligt under de år jag arbetade i fotoaffär - bestående av jular och semestrar. Det är en kommunikationskanal, en möjlighet att reagera på saker man sett eller läst lika mycket som ett inåtriktat sätt att komma ihåg. Och även om jag kan vara personlig, det är ju mig och det runt mig som det handlar om här, så lägger jag ju inte ut det innersta. Det är en mix av stort och smått, sådant som jag tillmäter betydelse och sådant som jag inte gör det. Alltid mitt urval, min regi, mina avvägningar.
Kommentarer
Trackback