Myten om den fria människan

På jobb i höstas talade vi om Nina Björks avhandling, det är ju sånt man gör på mitt jobb, i och med att det kom en pressrelease. Bland annat stod det såhär:

"Avhandlingen har sin upprinnelse i två banala fakta: människan har en kropp som dör om den inte får mat och vatten. Människan föds med en kropp så outvecklad att den inte klarar sig om den inte omedelbart börjar ingå relationer till andra människor. Dessa banala fakta, hävdar Björk, får viktiga konsekvenser. De säger att om vi vill förstå människan rätt måste vi vara medvetna om att hon skapas i samspel med naturen och andra människor – att hon i grunden är en beroende och relationell varelse."

Hade massa tankar, virriga och nedkrafsade, om det där som jag förtvivlat gärna ville formulera. Ännu inte gjort.

Själv säger hon: "I Rosa täcket utgick jag från ett ideal om att alla ska få vara fria att konstruera vilka de själva vill vara, och det står jag fortfarande för. Jag tror inte att man föds inifrån och ut. Den kärna varje människa har, den har kommit till genom andra människor. Mötet med världen. Alltså måste vi öppet erkänna att vi är viktiga för varandra."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback