***
"Jag blir galen på religion som gör politiska anspråk.
Den ställer sig nämligen då vanligen utanför normal politisk diskussion och debatt. När den ifrågasätts hävdar den sin okränkbarhet, sin rätt att slippa granskning och kritik – just eftersom frågan sägs röra något djupt personligt och privat.
Var och en som bär en personlig tro har ansvar för hur denna tro riktas mot omgivningen. Du tycker att man av religiösa skäl inte bör få göra abort? Du tycker att man av religiösa skäl bör stympa små barns kön? Du tycker att man på religiös grund bör bygga ett litet barns hela fostran och världsbild genom en särskild skola som avfärdar evolutionen som en teori bland andra?
Då är din tro inte längre privat. Då är den offentlig. Politisk."
Andreas Ekström, Sydsvenskans kulturblogg.
Vad Andreas inte tycks inse är att religion är politik och politik ofta är religion.
Med vilken rätt kan Andreas själv kräva att religion ska vara "privat" och hållas utanför det offentliga? T ex var det kristna som med risk för egna liv bekämpade slaveriet i västvärlden och till sist medverkade till att det upphörde. Övertygelsen byggde på hävdandet av alla människors lika värde enligt kristen lära. T ex nazismen förde fram en annan idé, liksom alla "läror" av olika slag har sin syn. Människor som är hängivna sina politiska läror är väl precis lika religiösa som de grupper Andreas syftar på? Anderas tycks tro att det finns något slags neutralt värdebefriat vakuum som man kan kalla "icke-religiöst", och som därför har tolkningsföreträde i samhället... Ja, där har vi din lilla privatreligion, Andreas, som du nu vill föra ut på offentlig mivå.