den nya röran

Det är klart att det blev midsommar i år också, och att den firades i Bälinge och att det var alldeles för kallt i vattnet jämfört med somrar som man minns det. Man åt sill. Man dansade runt midsommarstång mellan regnperioderna. Man sjöng allsånger på trappan ner mot sjön. Man spelade gitarr och försökte sig även på de finaste visorna. Ola var rusig och det är ett koncentrat av olagrejer alltihop så det är klart att han var rusig. Man var glad över att ha en familj som inte är som alla andra. Över att alla vill vara just där, just då, med varandra och att man gillar samma saker. Man åt jordgubbstårta och naturella jordgubbar och jordgubbar med mjölk och socker (och man kompletterade med dubbla doser järntabletter för att vara på den säkra sidan). Man pratade och sjöng, gick ner till sjön, rodde ut med ekan. Man hade på sig stövlar och de kläder som är skönast.

Man tog bilen upp till Småland. Vaknade dagen därpå efter att Karin köpt hem jordgubbar. Man åt dem och iransk nougat och låg alla tre i dubbelsängen och lyssnade på Hanna Hellqvist sommarprat. Man orkade ingenting men man orkade ingenting tillsammans. Man tyckte inte plastpiggsmattan gjorde så ont. Man gick ner till stan och satt på Palladium och åt, gick lite åt ena hållet och så åt andra. Man sjöng mindre men pratade mer. Man tog bilen hem i skymningen och sa exhalterat Titta! när man for förbi skogarna, fälten, vattnen och ängarna. Man körde igång hela den där svenska sommaridyllsgrejen som inte slutat än.