den nya röran

Sitter och läser Bang så jag gråter. Parkbänksgrannarna undrar vad det är jag skrattar så högt och okontrollerat åt. Erik också.
Mycket för bilderna som kommer fram genom hennes berättande. Kanske för att jag är trött. Kom i säng någon gång efter fem, långt innan sista dj-setet (Simian Mobile Disco sannolikt bäst; och kören som ställde sig upp i en av Neil Youngs låtar, och filmaren som zoomar in månens kratrar i väntan på Sonic Youth). Sovit som en stock. Ätit körsbär och kokosyoghurt till frukost i sängen.

Så gick vi ut och in på sushistället för att göra det ytterligare en gång. Förmodligen det bästa matstället i världen (Kibuka, c/ Goya, Gràcia, Barcelona). Och så på torget här, det med pelaren – vi har upptäckt ett par nya, och så ändrar de gamla namn just som man tror sig ha koll. Det är väl helt enkelt så att vi inte har någon koll, bara en utvecklad känsla för stadsdelen.

Bredvid oss sitter en äldre man med en käpp snidad som ett ormhuvud. Han tittar väldigt nöjt på allt runt omkring. En främmande pojke på kanske två år kommer fram och pratar med honom en stund. Två killar kommer med en sådan där hund med djävulsblick som aldrig skulle göra någon förnär och de leker med en plastflaska; hunden slår fantasivolter. Sen är det någon som tar fram en stor kartong full med paketeringsplast som smäller när man hoppar på den och ungarna blir som tokiga och hundarna blir som tokiga och det utspelas hundra scener på torget som får alla att småle/skratta högt och polisen att titta ner från sitt kontor mitt på torget.