den nya röran

börjar med att L läser alla tidningens dödsannonser högt för mig.
Vi har sådant utanför ramen, och så sådant inuti (direkt angränsande till sterotyperna) som när man kommer från jobb med kryddväxter i påsar på styret längs grusgången i kolonin och ser henne stå med slangen och vattna jordgubbslandet.  Det är en relation som byggts upp under åtta år och är fullständigt trygg och bland det finaste jag har. E kallar henne för sin bästis och det är nog precis så det är. Hennes ”jävlar!” när jag berättade om graviditeten är också det mest korrekta som sagts om den.