Det här
Bloggen blir än mer en vardagslogg, nåt slags redigerade minnesanteckningar och det har den väl i och för sig alltid varit och man kan fundera över meningen med den. Men för mig är den fortfarande ett värdefullt sätt att samla allt spret, få ihop delar som annars skulle försvinna till nåt som liknar en helhet och därför kommer jag säkerligen att fortsätta även om jag själv inte riktigt begriper publiceringsdelen. Sedan Eja kom är det också ett allt viktigare sätt att registrera dagarna. Funderar på att lösenordsskydda den för bättre kontroll och för att slippa vara så nojig över att skriva om någon vid namn som inte vill bli nämnd i det här sammanhanget. Jag har ändå inget intresse av att bli läst av någon utanför den egna kretsen, men med låsta inlägg finns det något i mig som känner att det är att göra sig märkvärdig. Inför Kairo finns i alla fall den tanken.
***
Idag har jag fikat med Petra, Judit, Maria och Lale på Kulturhuset. Föräldraledighetsgrejen. Fast det inte handlar om det, mer än indirekt genom att många andra gör annat klockan halv elva en torsdag. Så.